Gårdagen gick väl skapligt. De är klart att de känns i kroppen. Jag känner mig väldigt stark när jag kliver upp på morgonen. Man drar på sitt stora leende, och ingen kan väl märka nåt. Men de finns en mörkare baksida, att ha så ont, måste gå runt med en dosa på kroppen, och veta att snart så ramlar man väl ihop i ett dike.
Så nu har jag nåt gränsen, där allt bara känns jobbigt.....
Idag har jag jobbat 07:00- 13:00, vilket känns väldigt bra. Sen åkte jag hem och sov i 3 timmar innan träningen började. Jag är glad att man har så mycket trevligt folk runt omkring. För att slippa åka hem och ha ont, så åkte jag på kören och sjöng en stund. Men nu är de dags att sova igen. Imorn jobbar jag bara till 11 :) Helt okej!

Inget slut, men heller ingen början

Ingen början, men heller inget slut