Ett sommar regn som faller
döljer tåren på min kind.
De saker som jag bär på
är en obeskrivlig tyngd.
Det känns som du kan se mig
de känns som du finns kvar
Jag lyssnar till mitt hjärtas röst
som bär på alla svar
Ett andetag, en sista dag.

Utan vind i mina segel har jag kämpat
Utan tvivel har jag skapat allt jag har
För nånstans inom mig, finns du alltid hos mig
Du skulle vara stolt om du fanns kvar.

Höstlöven som faller
torkar tåren på min kind
Den kärlek som du gav till mig
Är en obeskrivlig bygd
Det känns som du kan höra mig
Det känns som du förstår
Jag sjunger på den sång du sjöng
När jag går i dina spår
Ett ögonblick, en tid som gick

Dagen utav stillhet
Jag tog farväl av dig
Det sista leende du gav, viskade till mig
Jag tror på dig, Jag tror på dig!

Sååå vackert! av. Kalle Moraeus

På tisdag blev det en tur till Sara, surrade bort den kvällen med henne.
Onsdag hände de en hel del. Först riskettan hela förmiddagen.
Å de måste jag säga var otroligt intressant, men samtidigt ganska känslomässigt.
Vidare upp på skolan för att äta hamburgare och spela Wolleyboll med LS 1 & LS 3.
Kul att dom ordnar, blev dock inte kvar så länge.
Fick skjuts hem, helt kanon. Bort till fotbollsplan direkt och hade match med barnen.
Förlorade illa nog med 1-4, men de tar vi igen till helgen.
Idag har jag varit en sväng på skolan, och sen till naprapaten, som en ny människa nu :)
Å efter de var jag till matfors och surrade med Marie och Ronica <3
Resten av kvällen har bestått av pluggning, så imorn blir de prov.
Godnatt! :)